SENIORFÖRBUNDETS historia.
Seniorförbundet bildades 1993.
Visioner for Seniorförbundet
Förbundet har som särskild uppgift att främja den växande äldre medborgargruppens intressen och bevaka att dessa ständigt hålls aktuella när det Kristdemokratiska partiets politik utformas. Vi vänder oss alltså till de äldre i samhället. De har fått ett flertal namn och beteckningar: 55+,65+, pensionärer, ja till och med äldre-äldre. Det är en växande skara med stora kunskaper och erfarenheter, ofta med uttalad vilja att fortfarande få göra insatser i samhället och att samtidigt få ta det litet lugnare och också njuta av livet. Klart är också att omsorgs- och vårdbehoven ökar med stigande ålder och det griller främst de fyra sista levnadsåren. Det största tillskottet av äldre kommer dock tack och lov på de friska äldre.
En vision för Seniorförbundet inför framtiden är att det följer med i samhällets utveckling, kan komma med goda förslag, ja till och med bli ledande då det galler att skapa:
"Det goda livet - HELA LIVET"
Det är uppenbart att alla inte har precis samma önskemål och behov när det galler den senare delen av livet. Var och en har sina visioner. Men vi kan ha en hel del gemensamt också, som gör att vi kan främja ett gott och glädjerikt liv.
Vår koppling till partiet Kristdemokraterna ska bestå och utvecklas. Förbundets självständighet ska vara helt naturlig, alltså utan påtryckningar. Men samtidigt ska vi ta tillvara de fördelar som anknytningen till partiet ger, såsom en god kontakt med våra politiker – lokalt, regionalt och i riksdagen. De kontakterna ska utvecklas genom frekventa personliga möten, särskilt vad galler äldrefrågorna. Samarbetet med pensionärsorganisationerna kan stärkas och våra medlemmar kan bli en länk mellan dessa och de förtroendevalda på alla plan.
Visionen är att Seniorförbundet ska ta en aktiv del i politiken. Eftersom både allmänpolitiken och även äldrepolitiken är så omfattande måste förbundets mer ingående engagemang koncentreras till några utvalda frågor per år eller per mandatperiod. Detta kräver en ständig bevakning av de önskemål och behov som våra äldre har – alltifrån mål och mening med den senare delen av livet till särskilda punktinsatser där vi vill genomföra någon särskilt viktig samhällsreform.
Vi får inte glömma den sociala delen av verksamheten. Styrelsens vision är en blandning av möten studiebesök, studiecirklar, föredrag och samvaro, allt efter distriktens och de lokala gruppernas förmåga och tycke. Därvid ser vi framör oss äldre medlemmars insatser inom områden där de tidigare verkat. Det finns många som brinner av längtan att få förmedla sina erfarenheter från exempelvis vården eller eget företagande, särskilt om de lokalt får bilda små diskussionsgrupper och sedan får föra fram sina idéer till våra förtroendevalda. Det behöver inte alls bara beröra äldrefrågor. Att delta i samhällsdebatten är i sig en stimulans.
Det blir allt tydligare att det blir ont om personal for all slags stöd och omsorg. Samtidigt har möjlighetema att göra ideella insatser försvårats eller dömts ut.
Uppdelningen i åldersskikt ökar dessutom. En ny anda av - "vi hjälper varandra" – kan vara något for Seniorförbundet att bearbeta. Och då menar jag en god blandning av solidarisk välfärd genom kommunalt stödda insatser av både frivilligorganisationer och anhöriga. Ja, det finns hur mycket som helst att satsa på, när man vill se positiva visioner framfor sig. Egentligen finns mycket av sådant redan föreslaget och genomfört här och var i landet. Det är mer en fråga om att Seniorförbundet blir aktivt bl a genom att överföra goda förslag from den ena till den andre.
Till visionerna hör också en utökad förebyggande hälsovård for äldre, både fysiskt och psykiskt. Det är lättare att komma ut och gå, eller gymnastisera hjärnan, när man är flera om det. I små grupper kan man ha stor glädje av gemensam verksamhet. Det vore bra om grupper av medlemmar "piggar" och stödjer varandra i "håll - igång - nätverk"
För att klara allt detta erfordras en något stärkt organisation av förbundet. Den måste byggas med de regionala seniorförbundsdistrikten som nav och med lokala, organisatoriskt enkla, grupper överallt där intresse för förbundets mål finns.
Förbundsledningen blir då mer till for distrikten I stället för tvärtom, och samtidigt blir den en länk till partiledningen och riksdagsledamöterna.
Medlemmarna är förstas det viktigaste. De ska bli fler. Visionen ar att det ska finnas medlemmar på allt fler ställen i landet, som ägnar sig åt verksamhet inom stadgarnas ram, men med betydande frihet i val av arbetsmodell och frågeinriktning.
Kommunikationen inom förbundet och ut åt alla håll är av grundläggande betydelse. Både medlemsblad och användning av moderna IT-hjälpmedel blir fortsatt aktuella. Allt fler kommer att inse den moderna informationsteknikens fördelar och blir anslutna till First Class m m, samtidigt som det blir enklare att komma ut i nätverk och skrifter. Visionen är att förbundet blir mer synligt, samtidigt som vi samverkar över hela landet.
Drömmen är - I have a dream - ett förbund som är:
- till stor glädje for sina medlemmar med en uttalad empatisk människosyn
- en uppskattad länk i byggandet av ett samhälle som är gott för medborgarna hela livet
- aktivt i politiken
- som Iåter tala om sig
- som medverkar i moderpartiet, särskilt i äldrefrågor.
Författat av Gunnar Degerman
Kapitel 1:2
MOTION 122 TILL RIKSTINGET I UMEÅ 1991
Redan den 7 mars 1991 skrev vi en motion till KDS riksstämma i Umeå 1991. Den var underskriven av Elias Bengtsson Margareta Borin, Samuel Edestav och Rolf Lyshöj. I den gav vi yttryck för de tankar Elias Bengtsson framfört i lokalavdelningen i Sollentuna.
Så här skrev vi:
Pensionärerna är en av våra största och snabbast växande befolkningsgrupper. De försummas eller glöms bort i den ena politiska frågan efter den andra. Alla politiska partier talar väl om oss (och vår nöd), men när det kommer till skott och beslut prioriteras barn och ungdom, liksom fackliga och andra intresseorganisationer. Den samrådsgrupp som finns är ett steg i rätt riktning, men saknar politisk profil och är därför inte tillräckligt slagkraftig
Vi föreslår:
att KDS överväger att bilda ett politiskt pensionärsförbund, kanske också gå fram med detta i kommande val. Det förutsätter att pensionärernas frågor får en slagkraftig talesman, som kontinuerligt följer upp den mångfald av svåra och heta frågor som nu och framöver kommer att beröra vitala områden inom pensionärskollektivet och som bevakar att de gamla inte ”expedieras” till (plågade och jäktade) anhöriga utan att de känner det politikerstöd som hittills saknats eller knappast efterfrågats.
DISTRIKTETS YTTRANDE:
Partidistriktet i Stockholms län yttrade sig positivt om motionen och skrev bland annat:
”En av KDS uppgifter under 90-talet kommer med all sannolikhet bli att försvara de äldres rätt till en trygg ålderdom. Det är möjligt att detta sker bäst i form av ett speciellt pensionärsförbund inom KDS. Om ett sådant behov finns bör enligt vår uppfattning initiativet komma från de äldre inom KDS.”
PARTISTYRELSENS YTTRANDE LÖD:
”Pensionärerna är en växande grupp i samhället. Till år 2000 räknar man med att antalet 80-åringarkommer att öka med 28 % och antalet 85-åringar med 40 procent. Det innebär att frågor som berör våra äldre också kommer att växa i betydelse de närmaste åren. Redan idag finns betydande brister inom äldreomsorgen, framför allt i storstäderna.
Pensionärer är ingen enhetlig grupp. Pensionärsdagen ska inte betraktas som en slutpunkt då alla, oavsett bakgrund, plötsligt förvandlas till en enhetlig kategori med samlingsnamnet pensionärer. Alltfler äldre är numera vitala och aktiva även vid hög ålder. Att på rätt sätt tillvarata deras kunskaper och livserfarenhet är en utmaning för samhället i stort. KDS har på olika sätt uppmärksammat de äldres situation och inte minst deras möjligheter att aktivt delta i samhället även efter pensionärsdagen. I samband med våren 1989, antogs ett äldrepolitiskt handlingsprogram, ”65+”, som bland annat innehåller krav på rörlig pensionsålder och arbetsförmedling för pensionärer. Detta som ett led i att öka de äldres valmöjligheter. KDS har också pläderat för att fler kunniga äldre skall ges möjligheter att inneha förtroendeposter inom partier, kommun, landsting och riksdag.
Partistyrelsen ser positivt på förslaget som framförs i motionen , men anser att man bör börja med att bilda ett pensionärsråd, initiativ och förslag till uppläggning bör komma från pensionärerna själva. Inte minst gäller det att bevaka frågan om hur äldreomsorgen skall organiseras för att fylla behoven och ge möjlighet till valfrihet för de äldre när det gäller t.ex. boende och omsorg.
Partistyrelsen föreslår rikstinget besluta
att med ovanstående yttrande anse motionen besvarad.”
Det var på rikstinget i Umeå 1991 som partiet först fick veta vad vi ville genom vår motion 122. Vi ville bilda ett politiskt självständigt pensionärsförbund.
I Umeå var det ett antal pensionärer från hela landet som stödde motionen genom att lägga fram ett yrkande med följande lydelse i rikstinget:
”Undertecknade pensionärer föreslår att partistyrelsen, enligt yttrande till motion 122 utser ett interimistiskt pensionärsråd, som i samråd med partistyrelsen beslutar om uppläggningen för rådets arbete”.
Yrkandet fick stöd av seniorer över hela landet. Det blev undertecknat av ett tjugotal personer från Lycksele i norr till Malmö i söder. Vi hade spritt våra tankarna vida omkring.
Tyvärr, eller lyckligtvis, blev flera motioner av tidsskäl inte behandlade på rikstinget 1991. Det händer ganska ofta. Då uppskjuter man behandlingen av motionerna till partifullmäktige, som i regel hålls i oktober. Lyckligtvis för oss, för då motionen skulle behandlas av partfullmäktige den 18-19 oktober i Riksdagshuset blev vi inbjudna att delta. Det blev Margareta Borin och Samuel Edestav som fick representera seniorgruppen från Sollentuna. Ordföranden Elias Bengtsson fick tyvärr förhinder att vara med.
En av dem som undertecknade yrkandet, Ella Sigfridsson, förklarade på partifullmäktiges sammanträde, att hon inte var nöjd med partistyrelsens yttrande. Hon önskade att ett interimistiskt pensionärsråd skulle utses och ansåg att ansvaret för detta skulle ligga hos partistyrelsen. Samuel Edestav förklarade att motionärerna var villiga att ta det av partistyrelsen efterlysta initiativet till bildandet av ett interimistiskt pensionärsråd och att omedelbart i anslutning till detta återkomma till partistyrelsen med begäran om stöd, så att pensionärsrådet skulle få en bred representation från hela landet.
Partifullmäktige beslöt enligt partistyrelsens förslag.
STYRELSELEDAMÖTER GENOM ÅREN
Ingvar Andersson, Hultsfred
|
ledamot 1996 – 1998
|
Erik-Olof Backlund, Linköping
|
ledamot 2001 –
|
Astrid Bargendahl-Larsson
|
ersättare 1992 – 1993
|
Ester Björkestedt, Umeå
|
ledamot 1993 – 1997
|
Margareta Borin, Sollentuna
|
ledamot 1992 – 1993
|
Maj-Gun Cederlund, Hässleholm
|
ledamot 1992 – 2002
|
Gunnar Degerman, Mariefred
|
förbundssekreterare 2003 – 2007
|
Samuel Edestav, Sollentuna
|
interimsstyrelsen
1:e vice ordförande 1992 – 1998
ledamot 1998 – 2002
förbundssekreterare 1998 – 2003
|
Filip Eiderbrant, Växjö
|
2:e vice ordförande och kassör 1992 – 1994
|
Jerzy Einhorn, Danderyd
|
Ordförande 1993 – 2000
ledamot i partistyrelsen
|
Herman Ekbäck, Västerås
|
ledamot 1996 – 1998
|
Josef Engdahl, Valdemarsvik
|
ledamot 1996 –
kassör 1997 –
|
Margareta Fried, Halmstad
|
ledamot 1994 – 2000
2:e vice ordförande 1994
1:e vice ordförande 1998 – 2000
ersättare i partistyrelsen 1994 – 2000
|
Elisabeth Hagen, Borås
|
ledamot 1993 – 1997
sekreterare 1996 – 1997
|
Gerhard Isacsson, Kungsbacka
|
ledamot 1994 –
2:e vice ordförande 1994 – 2001
1:e vice ordförande, ersättare i partistyrelsen
2:e vice ordförande, ersättare i partistyrelsen
|
Valter Isaksson, Hok
|
ledamot 1993 – 1993
|
Boris Landerquist, Malmö
|
ledamot 1992 – 1996
|
Henry Matttsson, Ystad
|
ledamot 1996 – 1998
|
Rune Mellergård, Föllinge
|
ledamot 1993 – 1994
|
Herrmy Nenkert, Värnamo
|
ledamot 1992 – 1996
|
Stig Nyman, Vallentuna
|
2:e vice ordförande 1998 – 2000
ordförande 2000 – 2002
|
Zeibrant Näslund, Göteborg
|
sekreterare 1997 – 1999
|
Erland Skagerö, Jönköping
|
ledamot 1999
|
Lena Swahn, Älvdalen
|
ledamot 2000 –
|
Marianne Tobiasson, Umeå
|
ledamot 1996 –
|
Pontus Viklund, Hudiksvall
|
ledamot 1994 – 1996
|
Maj-Britt Wallhorn, Stockholm
|
ledamot 1995 –
kassör 1995 – 1997
|
Olof Wennås, Göteborg
|
ledamot 1993 – 1996
|
Berit Wirödal, Hässleholm
|
2:e vice ordförande 2001 – 2002
1:e vice ordförande 2002 –
|
Bror Stefenson
|
Ordförande 2002-
|
Kapitel 6
STYRELSEN GENOM ÅREN.
1992 (Interimsstyrelsen)
Samuel Edestav, Sollentuna 1992 - 2002
1:e vice ordförande 92-98
Förbundssekreterare 98-03
vu 92-03.
Filip Eiderbrant, Växjö 1992 - 1994 2 v. ordförande, kassör 92-94 Vu. 92-94.
Margareta Borin,
Sollentuna 1992-1993
Valter Isaksson,
Hok 1992-1993
Boris Lunderquist, Malmö 1992 - 1996
Herrmy Nenkert,Värnamo 1992 - 1996
Astrid Bargendahl-Larsson 1992-1993
Suppleant
1993
Jerzy Einhorn, Danderyd 1993 – 2000 Ordförande 92-00 ledamot i PS
Elisabeth Hagen, Borås 1993 - 1997
Sekreterare 96-97
Olof WennåsGöteborg 1993 - 1996
Ester BjörkestedtUmeå 1993 - 1997
Rune MellergårdhFöllinge 1993-1994
Ansv. för första foldern
1994
Gerhard Isacsson
Kungsbacka 1994 -
2 v. ordf. 94 - 01 .
1 v. ordf. 01 – 02 ers. i ps.
2 v. ordf. 02 – 03 ” ” , vu
Pontus Viklund
Hudiksvall 1994 – 1996
1995
Margareta FriedHalmstad 1994 - 20002 vice ordf. 94 1 vice ordf.98-00, vu,
ersättare i ps. 94 - 00
Maj-Britt WallhornStockholm 1995 - 2003
Kassör 3/2 95 – 97
1996
Marianne Tobiasson, Umeå 1996 -
Herman Ekbäck, Västerås 1996 - 1998
Josef Engdahl, Valdemarsvik 1996 - 2003
Kassör 97 – 03, vu.
Ingvar Andersson
Hultsfred 1996 - 1998
Henry Mattsson
Ystad 1996- 1998
1997
Zeibrant Näslund
Göteborg 1997 – 1999
Sekreterare 97- 99, vu
1998
Stig Nyman,
Vallentuna 1998 – 2002
2:e vice ordförande 98 -00
Ordförande 00-02, vu
1999
Maj-Gun Cederlund
Hässleholm 1999-02
Erland Skagerö
Jönköping
2000
Lena Swahn
Älvdalen 2000-
2001
Erik Olof Backlund,
Linköping 2001-
Vu
Berit Wirödal,
Hässleholm 2001-
2 v. ordf. 01-02, vu,
1.v. ordf. 02
| 
